MandiSkrattarochLer

Jag har sett två avsnitt av De halvt dolda. Detta är det bästa jag sett på mycket, mycket länge. Det får mig att tänka. Jag gråter, hjärtat brister. Tårar faller. Det är så hemskt. Det är så förfärligt. Allt samman. Jag vet hur det är, med den gamla damen tillexempel. Jag vet hur det är inom äldrevården. Hur lite tid man har, att inte tid tas. Att folk har för bråttom. De tänker att de ska gå dit och hälsa på, när de har tid. Men vad fan! Tänk hur mycket man gör under en dag! Tänk hur mycket man inte gör under en dag! Tänk vad många människor man träffar! Tänk hur många människor man inte träffar! Ta vara på tiden. Ge den till det som är viktigast! Och tänk på allt det andra. Allt det andra hemska. Hur vi formas av våra föräldrar, hur det faktiskt är dem som lägger grunden. De som kan bygga upp så mycket hat, så mycket sorg. Fan, jag blir så jävla arg! Ta ansvar! Jag ska aldrig bli så! Aldrig, aldrig, aldrig!! Och jag ska inte heller stänga in mig i migsjälv och låta min sorg gå ut över mina barn! Var där! Alltid, alltid, alltid. Det är väl det som är viktigast. Att vara där. Allt annat kan göras innan. Eller med hjälp av. Och fan ta han där Fredrik-typen. Precis SÅ var Fredrik! Precis precis precis SÅ! Sån jävla idiot som skyllde allt ifrån sig. Som inte kunde stå för sina egna handlingar, för sina egna fel. Jag ska aldrig bli så! Jag ska sluta vara ironisk som jag kan vara. Se och säga det mer positivt. Inte negativisera. Man kan göra så mycket illa. Och med Birk. Det är så himla tragiskt att vissa människor får det svårt. Jag har kännt såhär många gånger. Det var så lätt för mig, med Zandra. Jag blev accepterad direkt. Kände först en viss rädsla, men det behövde jag inte göra. Alla jag kände var så bra. Mamma var bra. Jag blir så himla ledsen att folk inte kan få vara dem de är. Utan all skit. Jag är så himla ledsen att vi inte kan älska alla, alla! Utan ska finna fel överallt. Ytliga fel. Emotionella fel. Sexuella fel. Fan alltså!

Jag är så himla ledsen. Men även glad. Jag blev berörd. Jag började tänka. Igen. Detta är det man lever för! Tack! Detta var det bästa jag sett! Jag ska ge det vidare, så att folk kan ge det vidare och så vidare....

Kärlek, skratt och kramar!
Amanda