Du är den ELAKASTE person jag aldrig mött!
Jag kan fortfarande inte förstå att min Elsa och Elsa är borta. Inatt drömde jag om henne, att jag fann henne men att någon målat om henne och att jag tog tillbaks henne! Jag gav henne mitt rosa lås som hänger på min dörr så hon aldrig, aldrig någonsin skulle kunna försvinna igen! Jag saknar henne så mycket. Ibland gråter jag för att hon är borta. Jag har gått igenom mycket med den cykeln. Så till dig som tagit henne: Du är den ELAKASTE person jag aldrig mött!
Ni vet, Elsa och Elsa är en sån cykel som man verkligen kan på se att den är älskad. Hon var noggrant ompysslad, med fina, fina ekerpluppar, med nallen på pakethållaren och med min underbara cykelkorg. Jag fick den när jag var liten. Till min första cykel tror jag till och med att det var. Åh! Folk skrattade åt mig för att den var så liten: Där får man ju inte plats med något! Klart man får! Perfekt var den! Till nycklarna, mobilen och plånboken! Jag är så ledsen.
Igår körde jag i Malmö, nästan helt själv för mamma sov. Det gick jättebra! Tänk, om jag inte slarvat bort mitt pass hade jag kanske haft körkortet nu. Helt knas, kalasknas! Jag träffade Maria och Lisa, vi fikade. Det var mys. Sen simmade jag med Carolina. :) Åkte rullor med Maria därefter. Det ska vi göra om! Min dag började bra idag! Med Kaffe och Lisa och kortspel! Det är så mysigt när man kan göra sådana små saker. Man behöver inte träffas i flera timmar. Vi sågs i förti minuter kanske, men det var helt fantastiskt! Jättekul.
Även om smärtan alltid finns där på många vis, finns ändå glädjen där som ett plåster som skyddar och hjälper. Jag har mycket smärta, men mer glädje! Det är skönt.
Kärlek, skratt och kramar!
Amanda
