MandiSkrattarochLer

Jag mötte en man idag. Han började med att fråga var jag kom ifrån. "Det märks att du inte är härifrån, men ändå att du är svensk. Det ser man på dig att du är. Men på ditt hår, dina färgglada kläder och din sjal, som du har gjort som en liten väska,  ser man att du inte är från Stockholm. Man ser att du är trevlig, du är inbjudande, inte som dem här. Det är ingen här som ser ut som du." Vi pratade länge, gick runt i Gamla stan, satte oss på en bänk och pratade om allt möjligt. Om hur han kom hit från Iran för 23 år sedan, att han var politisk flykting, hur han liftat runt i Europa, om våra olika upplevelser och liv. Han fotograferar människor, helst, men även arkitektur och natur. "Du är den trevligaste svensk jag träffat." Sa han. Jag blev glad, jag känner mig glad nu. Mitt i Stockholm fann jag en ny vän. Någon som lärde mig lite om livet. Jag träffade någon som tyckte att jag var den trevligaste svensk han mött. Det glädjer mig.

För ett litet tag sedan blev han slagen av en man i 25.års åldern för att han talade fotboll med hans tjej. Därför blev hans näsa knäckt. För att han talade om fotboll med någon annans tjej. Anledningen var egentligen inte att han talade fotboll, utan att han var iransk. Att hans utseende inte är svenskt. Att man inte kan se på honom, som man kan se på mig att jag är svensk. Jag önskar att våldet ska sluta. Att människor älskar istället för hatar. Min dag med clownerna var mycket... omväxlande än vanligt. Barnen här i Alby vet inte hur man gör när man lyssnar. De vet inte vad det menas med att sitta i en ring. De vet inte hur man ska vara mot varandra utan att vara elak. De slåss och kallar varandra fula saker. Och de är i sju till nio års åldern. Det gör mig ledsen att se hur de måste växa upp. På vilket sätt de formas redan som små. På vägen hem idag gick jag förbi en början till bråk. Jag gick 20 meter ifrån något som kan bli till slagsmål, skottlossning, död. Genom fönstret hör jag fortfarande deras tjat. "Du gjorde så mot mig, nu måste jag göra så mot dig."

Alla människor vill bli älskade. De vill ha någon som säger "Jag älskar dig", och som menar det. Även om det är mamma, syster, pojkvän eller vän så vill man vara älskad. Att hata är något man gör nar man känner att man inte blir älskad som man ska. Som man förtjänar. Alla förtjänar att bli älskad, alla förtjänar att må bra, att älska tillbaks. Kärleken föder hatet och hatet är så svårt att bli av med. "Varför älskar du inte mig tillbaks när jag älskar dig så mycket?" Att ge kärlek tror jag kan bidra till att få kärlek tillbaks, även till de man kanske inte tycker förtjänar kärleken. Till de som är dumma och gör saker som är fel. Men de vill ju bara, precis som du, bli älskade. Så älska dem. Jag måste göra något att äta för att sen kanske se en film och därefter sova. Det kan bli en lång dag imorgon.

Kärlek, skratt och kramar!
Amanda