Mitt i året

Mitt i den kalla natten, efter två dagar fyllda med god mat, nöjen och gemensamhet, sitter hon där, själv i sin ensamhet. Ensamheten är skön. Natten är mörk och sval, dagarna har varit ljusa och varma. Värmen och kärleken har värmt upp henne både utanpå och innuti. Det är inte ofta hela familjen gör något tillsammans, samtidigt allihop. Väldigt sällan kan man till och med kalla det. Kärleken bränner i hjärtat. Men på ett bra sätt.

Att cykla, det gillar jag. Jag ska cykla bort. När hösten kommer ska jag cykla bortåt, neråt. Över vattnet, ner mot solen. Vinden ska blåsa mitt hår torrt efter kalla bad och solen ska måla mig randig, Kanske kommer regnet kyla ner mig och tvätta av mig mitt eldröda hår. Bland berg och dalar kan det finnas snö och då måste jag ha mina varmaste skor på. Kanske raggsockar också, jag har faktiskt några få, de är grå. I tält ska jag bo, eller kanske ett vandrarhem. När jag nått mitt mål ska jag umgås med röda näsor. Där ska min clown eventuellt formas lite. Lite som saltdeg, formas men som kan geggas ihop till en klump igen om det skulle behövas, Precis som jag, Men färgar man den i någon färg är det lite svårt att få den neutral igen. Då måste man blanda ut och blanda ut. Men det går. Bara man vill, så går det.

Vi cyklade fort, fort min syster och jag. I solnedgången, till vattnet som var blått, blått. Kanske var det brunt, egentligen. Antagligen. Men himlen färgade vattnet, som egentligen var brunt, blått. Allt är inte alltid som man tror att det är. Visst är det skönt?

Kärlek, skratt och kramar!
Amanda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0