Sista kvällen
Det var hennes bästa väninnas sista kväll. Det var avskedsfesten. Hon hade kommit sent, dels för att hon arbetat, dels för letandet efter deras föremål men även för boken hon läste. Hon hade blivit insatt i den på ett vis hon aldrig någonsin trott hon skulle kunna sätta sig in i en bok. Kanske var det därför hon tagit så illa upp av väninnans kommentar. Kanske därför hon tagit den på fel vis. Hon kunde inte rikgtigt memorera precis hur det kommigt sig, deras osämja. Men vips så var den där, det dödliga allvaret mellan dem. Hennes väninna var arg för att hon rest sig upp mitt i en diskussion för att gå därifrån. Men hon kunde inte riktigt komma ihåg varför. Väninnan sa att det var för hennes fråga: Har du någonsin blivit frågad en sådan sak? Det var angående om hon fått frågan om att gifta sig med någon från ett annat land för att han skulle kunna ta sig och sin familj till Sverige. Men som hon kände det, yr efter all alkohol, var det en annan fråga hon blivit ställd. Någon hon kännt sig underlägsen över. Något hon blev arg över. Väldigt arg. Det var inte den obarmhärtige fråga som sen kom på tal om. Hon hade inte tolkat den alls så. Men alkoholen i kroppen fick det att fortsätta diskutera precis som det var så. Självfallet ville hon inte få hit någon som inte ville installera sig i det svenska samhället. Det var därför hon tackat nej näe hon blivit tillfrågad. Det jobbiga var även att hon diskuterat frågan med sin bästa väninna, men det verkade inte som hon kommit ihåg det.
Hon menade aldrig att skada eller såra väninnan, vilken tolkade det så. En Nysvensk som det heter bli inte behandlad som en svensk. Om någon ser ut att inte vara svensk (alltså vit) frågas det alltid var han kommer ifrån från början. Vi svenskar kan inte acceptera att en svensk är en svensk även om han har mörk hud, är asiat eller blatte. Även en människa med rötter från afghanistan kan vara en svensk. Det är konstigt att vi inte ser alla svenska som svenskar. Kanske är det att de själva inte ser sig som svenskar. Men varför gör det inte det? Visst är det vårt fel, vi svenskar från början, som inte välkomnat dem nog att de kan känna sig som svenskar. För det är ju det de är, egentligen, svenskar. Vi ska bara tillåta det också.
Jag älskar dig Carolina.
Kärlek, skratt och kramar
Amanda
