MandiSkrattarochLer

Det är konstigt vad det är jag väljer att skriva om på min blogg. Det är konstigt vad som väljer mig till sin skribent. Vad det är som kommer ut. Vilka storheter som tar över de andra storheterna som faktiskt också sker. I går kväll hände ännu en storhet som jag inte skrev om. Varför? Jo, för den storheten behövdes inte komma ut här. Det är så att detta är en av mina ventilationsplatser. Jag har några stycken sådana. Och ibland, nej ofta, ventileras samma saker. Om och om igen. Det blir mycket för mig att berätta alldeles för många gånger. Då är det skönt att ventilera de storheterna här. Då har jag berättat. De har kommit ut. Kommit ut till "Im comming out", som allt annat som kommer ut. Virvlande lägger sig bokstäverna snabbt på skärmen. De formar ord och meningar innehållande känslor, känslor som kanske inte alltid kommer fram. Känslor som kan läsas på olika sätt, med olika betoningar, beroende på vem, när eller var man läser dem. Men storheterna som läggs här är inte alltid de största även om så ofta är fallet. Det händer ju så mycket hela tiden. Alla tankar som tänks.

Ja, jag har tänkt mycket på senaste. Hela natten tänkte jag. Hoppade fram och tillbaks till tankarna. Stannade lite här, lite där. Det är konstigt att jag träffat en människa som fått mig att tänka så mycket. Som igår sa; "Vi är lika gamla du och jag, va?" Nej, du är äldre, sa jag. Fast vi är båda åttisexor, och han är en månad äldre. Men jag ser ändå honom som äldre. Kanske inte mycket, mycket, som jag brukar. Men ändå äldre, och visare. Smartare. Se där!!! Hur jag håller på! Trycker ner mig själv och hur bra jag egentligen är. Det är jobbigt att hela tiden tänka så. Jättejobbigt!

Kärlek, skratt och kramar!
Amanda



Äh shit, vad flummigt! Jag fattar inte ens själv vad det står när jag läser det!