Hej, jag heter Amanda och jag är kär. Favorit i repris!
Idag fick jag det sagt till mig åter en gång; "hemma är där hjärtat är". Eller något liknande. Men, det är ju faktiskt sant. Dock är det så att jag känner mig hemma nästan vart jag än kommer och anledningen till det är nog att jag över lag gillar människor. Jag har många hem. Men inte så som folk menar med hem. När det frågar var jag är, och jag är i bilen, svarar jag självklart "hemma". Då får jag ofta följdfrågan "hos mamma?" eller kanske "var?". Det är konstigt tycker jag. Här om dagen kom jag på mig att säga till Frans någonting om "där hemma", vilket jag då menade hemma hos honom. "Hos dig" lade jag dessutom till, för att inte verka för påträngande. Oskar har bott hos Johanna när han varit nere, och kallade idag Johannas hem som just "hemma". Folket runtomkring tyckte det var konstigt, men jag kände som Oskar. Johannas hem är ju hemma. Frans var "hemma" i helgen. "Var är hemma?", undrade jag som satt hemma, hos honom, hela helgen helt själv och gjorde pärlplattor. Det är konstigt dethär och jag vet inte riktigt vart jag vill komma. Jag har ingen snitsig slutkläm eller någon djupare tankte om det hela, det är bara tankar utan mål. Jag vet inte om man får säga "där hemma" om någon annans hem, utan måste säga "hemma hos dig". Men om man frågar var någon är frågar man ju om de är hemma. Eller ringer hem till någon, och föräldrarna svarar, frågar man ju "är Sara hemma?". Inte "är Sara hemma hos er?" Då blir det helt plötsligt en annan Sara. Någon som inte hör hemma där. äh jag vet inte. jag slutar här utan nån vidare slutkläm.
Jag tycker att det är störigt att jag stör mig. Ja, hela denhär favorit i repris grejen. Idag låg jag i min bil och tänkte och skrev. Hur ska jag göra för att göra bäst. Jag menar, bäst kan det aldrig bli men nu känns det så bra och jag undrar om det kan kännas bättre? Jag skrev att nu kanske jag har tre månader, som Sofia fast där var det fyra månader. Och två och ett halvt år efterskalv. Nu vet jag ju, nu tänker jag i förväg. Det är bara det att jag, själv, inte kan bestämma, för det är ju två man är. Men om det är tre månader, och fyra månader gav två och ett halvt år efterskalv, hur långt blir då efterskalvet nu? Carolina sa att det inte var samma sak, för Sofia var ju dumihuvudet och gick tillbaks till sin tant. Jag vet inte, vill inte förstora upp allt. Vilket jag ändå gjort. Jag har blivit en Johanna som tänker och analyserar. "Det blir så när man finner någon som man bryr sig om mycket", sa Johanna. Hon bryr sig om så många, många. Så som hon tänker. Jag bryr mig om henne. Jättemycket. Jag vet inte om jag ska vända ryggen mot och strunta i allt dethär fina för att sen ångra mig för att jag inte tog tillvara på allt vakert eller om jag ska rida vågen och sluta heartbroken, skakandes i fosterställning på någon institution. Nej, det är inte så stor grej egentligen, det är bara när jag hamnar i dehär tankarna som jag blir djup och irriterande. Jag mår bra nu, och så är det. "Kasta hjärtat före" är min livsfilosofi och varför tvekar jag då nu?
Anna Håkansson har inte hört av sig idag. Jag känner mig lite ledsen och besviken. Så jag har läst, städat lite, löst några enstaka tal i min Matte B-bok och pratat med en annan husbilsnubbe. Vi pratade så länge att jag glömde bort att Carolina skulle ringa och fick halvspringa till ERB och cykla fort, fort till Carolina. Har lyssnat på Bob Marley, Svenska Akademien och Franz Ferdinand och dragits tillbaks till olika delar av mitt liv. Bob Marley och högstadietiden, då jag knappt kunde komma upp ur sängen om jag inte lyssnade på "Lively up yourself". Gamla tider med Frida, rökelser, Öppna linjen och cigg med två g.
Jag har en massa måsten jag måste göra och de sakerna jag vill göra vågar jag inte göra. Jag vågar inte stå för mina känslor högt för om jag uttalar dem så han hör kanske de försvinner. Jag är en fjant och vågar inte tro på vad Johanna säger, att jag förtjänar lite bra. Jag vågar inte tro på henne när hon säger att han verkar jätteintresserad och bra. Nej, det finns alltid en baksida. Störigt att jag känner att jag behöver bekräftelse! Jag tycker att det är en svaghet och gillar inte att känna mig svag och utsatt. Men kanske är det bra också?
Kärlek, skratt och kramar!
Amanda
Soppa
ja, det är en himla soppa nu alltihop. Speciellt grönsakerna jag igår tog från Möllevångstorget när de stängde. Den blev god och jag blev mätt.
Annan soppa är mitt känsloliv. Egentligen är det ingen soppa förutom dendär jävla lämnad-instinkten jag verkar ha. Alltså, träffar fiiiiina människor som sen kommer lämna mig. För att åka iväg. Suck och ack och ve. Jag är så himla glad för övrigt, trivs verkligen. Idag har jag varit med Noah, Anna Håkansson (självklart) samt Frans på morgonen. Det är mys och bra med Frans. Jag är glad. Inte så pressat heller. Skönt helt enkelt.
Anna Håkansson och jag är arbetslösa. Vi träffas och rings varje dag. Vi sorterar garderober, pratar jobb, äter lunch, handlar mat och spelar Alfapet bland annat. Det är skönt att inte vara arbetslös själv. :) Men ska även bli skönt att börja jobba igen några dagar för att sen bli arbetslös igen. Jag hoppas dock att Anna Håkansson lyckas bättre, och får ett långlivat arbete.
Jag har nu addat Fransbalans på fejjan. Johanna tvingade mig till det. Hon stod med kökskniven bakom mig och skrek: "TRYCK!! TRYCK!!" Nej, nu ljög jag. Johanna och jag pratar bra, det är fint.
Nu ska jag mysa lite med Noah och ångra mig över det ytterst tråkiga inlägget jag precis skrivit.
Kärlek, skratt och kramar!
Amanda
Annan soppa är mitt känsloliv. Egentligen är det ingen soppa förutom dendär jävla lämnad-instinkten jag verkar ha. Alltså, träffar fiiiiina människor som sen kommer lämna mig. För att åka iväg. Suck och ack och ve. Jag är så himla glad för övrigt, trivs verkligen. Idag har jag varit med Noah, Anna Håkansson (självklart) samt Frans på morgonen. Det är mys och bra med Frans. Jag är glad. Inte så pressat heller. Skönt helt enkelt.
Anna Håkansson och jag är arbetslösa. Vi träffas och rings varje dag. Vi sorterar garderober, pratar jobb, äter lunch, handlar mat och spelar Alfapet bland annat. Det är skönt att inte vara arbetslös själv. :) Men ska även bli skönt att börja jobba igen några dagar för att sen bli arbetslös igen. Jag hoppas dock att Anna Håkansson lyckas bättre, och får ett långlivat arbete.
Jag har nu addat Fransbalans på fejjan. Johanna tvingade mig till det. Hon stod med kökskniven bakom mig och skrek: "TRYCK!! TRYCK!!" Nej, nu ljög jag. Johanna och jag pratar bra, det är fint.
Nu ska jag mysa lite med Noah och ångra mig över det ytterst tråkiga inlägget jag precis skrivit.
Kärlek, skratt och kramar!
Amanda
Så var man med lägenhet då...
..men bara över helgen. Det känns konstigt och jag vet inte om det känns bra. Jag har ju redan mitt hem. Känns nästan lite som förut. I Ystad. Enda skillnaden är att jag nu faktiskt har ett eget hem. Men känslorna runt allt känns ungefär detsamma och det skrämmer mig något fruktansvärt.
Jag vet inte om jag vill. Jag vet inte var jag står. Var vi står. Om det ens finns ett vi stående någonstans. Jag vill bara springa iväg. Springa över alla gröna kullar, över sandens strand ner i vattnet och bara flyta. Hämta Kiara galoppera fort fort med vinden i håret och allting bakom mig och få alla känslor att blåsa bort. Bara för ett litet tag, så som de gör när man flyger fram över en äng eller en strand. En strand full med sand som är mjuk och skön att landa i. Med havets andedräkt viskandes kallt in i örat alla livets hemligheter. Livets hemligheter som sen blåser bort i vinden av vindens egna andedräkt. De stannar där mina känslor befinner sig. Leker som löv i vinden, cirklande runt, runt. Upp i luften. Flyger fritt fritt. Tills jag stannar. Vi stannar. Och går sakta tillbaks, svettiga och huttrandes men med värmen från varandras kroppar mot varandra. Vi myser och jag gråter. Hon tröstar mig som bara hon kan. Tittar på mig med sina stora bruna runda ögon, skakar på huvudet och jag andas in hennes doft. Det finns inget vackrare än henne och mitt hjärta brister av saknad. Även i hennes närvaro saknar jag henne. Svart som natten med med ljust vackert huvud tittar hon på mig och skakar på huvudet. Gråt inte, Amanda. Gråt, Amanda. Låt vinden torka dina tårar. Kom så går vi så torkar han min kropp med. Vi går långsamt med ändå fort, vi andas i varandras andedräkt, och i vindens andedräkt. Vinden torkar mina kinder torra, han torkar Kiaras kropp torr. Det finns bara salt kvar på oss. Salt i vita ränder. Svetet är borta, tårarna försvunna. Det som finns kvar är bara salt. Jag känner hennes salta doft. Jag smakar min salta smak. Vi andas i varandras andedräkt. Jag saknar henne redan innan jag gått. Hennes hjärta känns så stort inuti mig. Hur kunde det komma sig att våra hjärtan bytte plats? Hon fick mitt lilla och jag hennes stora. Hennes stora med all kärlek och all frihet i. Jag vet inte om jag förtjänar bytet. Men hon ser på mig och skakar på huvudet. Saltet flyger runt omkring henne som en såndär snökula som finns på julen. En såndär magisk snökula som man skakar och ser in i och flyger bort utan att ens sitta på en hästrygg eller andas vindens andedräkt. Nej, hon skakar på huvudet och jag känner hennes salta smak på mina läppar. Hon säger att jag är värd kärleken. Att jag är värd hennes stora hjärta. Att det är jag som gjorde det så stort. Fyllde det med kärlek. Kärlek och respekt. Vårt band är bara vårt band. Som ett blandband. Vårt blandband. Jag lyssnar på det ofta, hon med säger hon. Jag saknar henne redan innan jag gått. Jag saknar hennes värme mot mina ben, hennes andedräkt i min. Jag saknar hennes tveksamma frågor, hennes frågor om livet och om vi verkligen gör rätt. Hon skakar på huvudet och säger att jag måste gå. Ja, jag måste gå. Men jag är alltid hos dig. Du är alltid hos mig. Vi ses en dag. Jag släpper henne från mitt osynliga band, hon vänder sig om och börjar gå. Stannar, vänder huvudet och ser på mig med sina stora bruna runda ögon och fnyser. Det rycker i hennes kropp och hon hoppar rakt upp. Bockar sparkar och galopperar snabbt, snabbt iväg. Lekandes med vinden. Som höstlöv som dansar på gatan. Jag tittar på henne, vänder mig bort och springer. Fort fort bort bort. Hoppar över grenar och pinnar, springer över kullar gröna som ärtor, runda som ärtor. Jag hoppar från kulle till kulle. Med friheten i mitt hjärta. Mitt stora hjärta som är fyllt med kärlek och frihet. Jag andas in andedräkten och känner igen den. Jag andas ut och blundar. Livets hemligheter är bortglömda. Känslorna är där igen. De har lekt klart. De landar i mig och jag tappar andan. Går sakta hem. Låter vindens andedräkt torka mina tårar åter en gång. Men denna gång är jag ensam. Ensam med vindens andedräkt i mitt ansikte och känslorna spelande i mig. Ensam, utan att någon tittar på mig och skakar på huvudet. Men nu känner jag iallafall igen. Känslorna har fått leka av sig och nu sitter de där inne i min kropp. I mitt stora hjärta fyllt med kärlek och frihet. Jag fick andas för en stund, leka i vinden och andas vindens andedräkt. Kiaras andedräkt. Det är hon som är friheten. Jag vet inte om hon vet det. Men det är så.
Det blev ingen lunch idag, bara kaffe och ett par nycklar.
Kärlek, skratt och kramar!
Amanda
Jag vet inte om jag vill. Jag vet inte var jag står. Var vi står. Om det ens finns ett vi stående någonstans. Jag vill bara springa iväg. Springa över alla gröna kullar, över sandens strand ner i vattnet och bara flyta. Hämta Kiara galoppera fort fort med vinden i håret och allting bakom mig och få alla känslor att blåsa bort. Bara för ett litet tag, så som de gör när man flyger fram över en äng eller en strand. En strand full med sand som är mjuk och skön att landa i. Med havets andedräkt viskandes kallt in i örat alla livets hemligheter. Livets hemligheter som sen blåser bort i vinden av vindens egna andedräkt. De stannar där mina känslor befinner sig. Leker som löv i vinden, cirklande runt, runt. Upp i luften. Flyger fritt fritt. Tills jag stannar. Vi stannar. Och går sakta tillbaks, svettiga och huttrandes men med värmen från varandras kroppar mot varandra. Vi myser och jag gråter. Hon tröstar mig som bara hon kan. Tittar på mig med sina stora bruna runda ögon, skakar på huvudet och jag andas in hennes doft. Det finns inget vackrare än henne och mitt hjärta brister av saknad. Även i hennes närvaro saknar jag henne. Svart som natten med med ljust vackert huvud tittar hon på mig och skakar på huvudet. Gråt inte, Amanda. Gråt, Amanda. Låt vinden torka dina tårar. Kom så går vi så torkar han min kropp med. Vi går långsamt med ändå fort, vi andas i varandras andedräkt, och i vindens andedräkt. Vinden torkar mina kinder torra, han torkar Kiaras kropp torr. Det finns bara salt kvar på oss. Salt i vita ränder. Svetet är borta, tårarna försvunna. Det som finns kvar är bara salt. Jag känner hennes salta doft. Jag smakar min salta smak. Vi andas i varandras andedräkt. Jag saknar henne redan innan jag gått. Hennes hjärta känns så stort inuti mig. Hur kunde det komma sig att våra hjärtan bytte plats? Hon fick mitt lilla och jag hennes stora. Hennes stora med all kärlek och all frihet i. Jag vet inte om jag förtjänar bytet. Men hon ser på mig och skakar på huvudet. Saltet flyger runt omkring henne som en såndär snökula som finns på julen. En såndär magisk snökula som man skakar och ser in i och flyger bort utan att ens sitta på en hästrygg eller andas vindens andedräkt. Nej, hon skakar på huvudet och jag känner hennes salta smak på mina läppar. Hon säger att jag är värd kärleken. Att jag är värd hennes stora hjärta. Att det är jag som gjorde det så stort. Fyllde det med kärlek. Kärlek och respekt. Vårt band är bara vårt band. Som ett blandband. Vårt blandband. Jag lyssnar på det ofta, hon med säger hon. Jag saknar henne redan innan jag gått. Jag saknar hennes värme mot mina ben, hennes andedräkt i min. Jag saknar hennes tveksamma frågor, hennes frågor om livet och om vi verkligen gör rätt. Hon skakar på huvudet och säger att jag måste gå. Ja, jag måste gå. Men jag är alltid hos dig. Du är alltid hos mig. Vi ses en dag. Jag släpper henne från mitt osynliga band, hon vänder sig om och börjar gå. Stannar, vänder huvudet och ser på mig med sina stora bruna runda ögon och fnyser. Det rycker i hennes kropp och hon hoppar rakt upp. Bockar sparkar och galopperar snabbt, snabbt iväg. Lekandes med vinden. Som höstlöv som dansar på gatan. Jag tittar på henne, vänder mig bort och springer. Fort fort bort bort. Hoppar över grenar och pinnar, springer över kullar gröna som ärtor, runda som ärtor. Jag hoppar från kulle till kulle. Med friheten i mitt hjärta. Mitt stora hjärta som är fyllt med kärlek och frihet. Jag andas in andedräkten och känner igen den. Jag andas ut och blundar. Livets hemligheter är bortglömda. Känslorna är där igen. De har lekt klart. De landar i mig och jag tappar andan. Går sakta hem. Låter vindens andedräkt torka mina tårar åter en gång. Men denna gång är jag ensam. Ensam med vindens andedräkt i mitt ansikte och känslorna spelande i mig. Ensam, utan att någon tittar på mig och skakar på huvudet. Men nu känner jag iallafall igen. Känslorna har fått leka av sig och nu sitter de där inne i min kropp. I mitt stora hjärta fyllt med kärlek och frihet. Jag fick andas för en stund, leka i vinden och andas vindens andedräkt. Kiaras andedräkt. Det är hon som är friheten. Jag vet inte om hon vet det. Men det är så.
Det blev ingen lunch idag, bara kaffe och ett par nycklar.
Kärlek, skratt och kramar!
Amanda
Mjöh.
Nu har jag ombesiktigat Jummis. Han gick INTE igenom! Även då han varit hos doktorn i flera dagar och jag sovit runt hos folk!! Suck och ack och ve! Och jag fick även betala de jeeedrans 290kr i ombesiktningsavgift. Vilka dessutom kommer återkomma en vacker dag! Och jag lever på 90 spänn till den siste...
Nu har jag blivit insamlare av folk till Payday, som inträffar imorgon. Liiiite sent ute. Men skönt att få ha mig som hjälp.. :) Tivoli är slut och jag fick bara två vagter till Halloween. Skickade mejl till chefen och fick därefer tre till. Skönt. Men uppdaterade ändå mitt CV idag och sökte ett litet jobb på fritids i Burlöv. Ska ta tag i det och söka mer och fler och även i Danmark. Känns jobbigt att bara ha 5 inkomstdagar på 9 veckor. Eller mja... Äh jag vet inte.
Men det händer jättemycket kul och bra i Malmö! Vi har fått en LOKAL! 300km2 och 9m till tak! YEEEYY! Fan vad bra! Ortopeden sa 3 månader, jag räknar minst ett halvår. Måste ta tag i sjukgymnastik med. Jag känner mig bra och glad, tror jag. Har dock världens mest irriterande munsår och funderar på att dra till nån liten plats nära havet i några dagar. Andas lite luft och komma bort.
Jag lever av ingenting, igår fick jag frukt av en fin liten affär och idag bjöd Johanna på mat. Imorgon ska jag till Frans och få i mig lunch och en ny bok. Har läst ut Vindens skugga och den var bra och fin och jag kände mig återigen tom som efter ett bokslut. Läste ju även hela Milleniumserien som var brabrabra! Jättebra, verkligen! Läs dem!
Nu ska jag cykla hem till min älskade bil.
Jag ska sova och drömma.
Kärlek, skratt och kramar!
Amanda
Nu har jag blivit insamlare av folk till Payday, som inträffar imorgon. Liiiite sent ute. Men skönt att få ha mig som hjälp.. :) Tivoli är slut och jag fick bara två vagter till Halloween. Skickade mejl till chefen och fick därefer tre till. Skönt. Men uppdaterade ändå mitt CV idag och sökte ett litet jobb på fritids i Burlöv. Ska ta tag i det och söka mer och fler och även i Danmark. Känns jobbigt att bara ha 5 inkomstdagar på 9 veckor. Eller mja... Äh jag vet inte.
Men det händer jättemycket kul och bra i Malmö! Vi har fått en LOKAL! 300km2 och 9m till tak! YEEEYY! Fan vad bra! Ortopeden sa 3 månader, jag räknar minst ett halvår. Måste ta tag i sjukgymnastik med. Jag känner mig bra och glad, tror jag. Har dock världens mest irriterande munsår och funderar på att dra till nån liten plats nära havet i några dagar. Andas lite luft och komma bort.
Jag lever av ingenting, igår fick jag frukt av en fin liten affär och idag bjöd Johanna på mat. Imorgon ska jag till Frans och få i mig lunch och en ny bok. Har läst ut Vindens skugga och den var bra och fin och jag kände mig återigen tom som efter ett bokslut. Läste ju även hela Milleniumserien som var brabrabra! Jättebra, verkligen! Läs dem!
Nu ska jag cykla hem till min älskade bil.
Jag ska sova och drömma.
Kärlek, skratt och kramar!
Amanda
Vill eller måste?
Jag har lite saker att göra, saker jag vill göra och måste göra. Det är två olika saker, enligt min mening. Saker jag måste göra, vill jag oftast inte göra bara för att det är måsten. Jag måste tillexempel jobba. Fredag-lördag-söndag-måndag. Sen är jag ledig! Men då har jag annat för mig än vara ledig. Jag måste även ta mig tid och hämta Jummis, ombesiktiga honom och köra honom till Malmö, om det är här jag ska vara. Jag måste bestämma mig vart jag ska bli av. Äh, jag låter det vila lite... Nästa vecka har jag möte, klistra klistermärkedag, fest på slottet och två andra avslutningsfester. Nästa vecka igen har jag bara Stök på Besök att se, sen kan jag dra. Vart? Vaddå ska jag dra? Fredagen därpå börjar jag jobba igen. Men därefter alltså. Fem veckor. FEM VECKOR! Kanske kan lyckas fixa nåt i Norge? Eller gör jag som jag vill och åker till Italien och hälsar på. Ja, det vill jag.
I natt ska jag sova hos Joakim. Annars åker jag kanske till Sjöbo och hämtar Jummis. Men då blir det kanske för mycket framochtillbakskörning. Kanske är bättre på söndag istället. I natt slangade någon Jumjum för första gången i vår historia. LOOOOOOSER!! Jag har ju fan blyersättning i bensinen! Hoppas din bil DÖÖÖÖR!
Jag har drygit munsår som stör och har klippt polissarna lite.. (Hur fan stavas polisong? Polisång? Pullisong? öööhh??) Men det är fint iallafall. Synd bara att jag ser helt Übermupp ut för övrigt. Jag älskar mitt liv just nu. Ärligt. Trivs himla bra!
Kärlek, skratt och kramar!
Amanda
I natt ska jag sova hos Joakim. Annars åker jag kanske till Sjöbo och hämtar Jummis. Men då blir det kanske för mycket framochtillbakskörning. Kanske är bättre på söndag istället. I natt slangade någon Jumjum för första gången i vår historia. LOOOOOOSER!! Jag har ju fan blyersättning i bensinen! Hoppas din bil DÖÖÖÖR!
Jag har drygit munsår som stör och har klippt polissarna lite.. (Hur fan stavas polisong? Polisång? Pullisong? öööhh??) Men det är fint iallafall. Synd bara att jag ser helt Übermupp ut för övrigt. Jag älskar mitt liv just nu. Ärligt. Trivs himla bra!
Kärlek, skratt och kramar!
Amanda
När det sker, sker det stort. Och med efterskalv.
Nu är det få, få dagar kvar. Fyra, för att vara mer exakt. Sen är jag arbetslös i tre veckor. Därefter jobbas det en vecka och sen är det fem arbetslösa veckor. Nej, vad ska jag göra med mitt liv?
Dagen innan gårdagen var jag i Tivoli med många fina vänner. Det var mys och bra och underbart trevligt. Vaknade dock på morgonen klockan ungefär halv fem av dundrande mensvärk. Och hade det hela dagen sen. Tänk vad fina mäniskor kan göra, om inte de skulle varit där hade jag legat i fosterställning och nytt hela dagen. Nej, det var en fin dag och jag kände mig glad och illamående. Och lite kär.
Haha! Så himla kul! För snubben jag pratade lite om innan, var med. Och jag träffade honom i lördags med, vilket nog var det bästa jag gjort i hela mitt liv... Men iallafall, så pratade vi lite om fejsbok, och om vi skulle bli vänner där. Men det går ju inte!!! Då kommer han ju lätt kunna läsa min blogg, med tanke på att den är länkad på min sida.. Och det vore ju katastrof! Fatta, mina fjantinlägg, kryptiskaformuleringar, detta inlägget.. ;)
Nejmen det känns nog bra, tror jag. Jag känner att vi har en skön distans.. Vi är inte för nära och inte för långt bort. Visst är vi långt bort, har inte pratat sen Tivoli men det tycker jag faktiskt inte gör någonting. Det är rätt skönt, jag känner mig inte så pressad och stressad. Antagligen förstår han att jag är intresserad utan att jag måste hålla på att skicka en massa sms hela tiden. Eller måste man vara så himla på? Är man inte intresserad annars? Jag är intresserad. Det skakar i mig när jag ska andas och han är för nära. No puedo dejar las mariposas.. Estan volando como locas.
Well, Jummis blir klar idag. Kanske åker jag och hämtar honom ikväll. Får se vad det sägs om det.
Jumjum har fått en stor plats hos mig. Som Noah och Kiara. Jag saknar dem. Jag saknar friheten därute.
Kärlek, skratt och kramar!
Amanda
Dagen innan gårdagen var jag i Tivoli med många fina vänner. Det var mys och bra och underbart trevligt. Vaknade dock på morgonen klockan ungefär halv fem av dundrande mensvärk. Och hade det hela dagen sen. Tänk vad fina mäniskor kan göra, om inte de skulle varit där hade jag legat i fosterställning och nytt hela dagen. Nej, det var en fin dag och jag kände mig glad och illamående. Och lite kär.
Haha! Så himla kul! För snubben jag pratade lite om innan, var med. Och jag träffade honom i lördags med, vilket nog var det bästa jag gjort i hela mitt liv... Men iallafall, så pratade vi lite om fejsbok, och om vi skulle bli vänner där. Men det går ju inte!!! Då kommer han ju lätt kunna läsa min blogg, med tanke på att den är länkad på min sida.. Och det vore ju katastrof! Fatta, mina fjantinlägg, kryptiskaformuleringar, detta inlägget.. ;)
Nejmen det känns nog bra, tror jag. Jag känner att vi har en skön distans.. Vi är inte för nära och inte för långt bort. Visst är vi långt bort, har inte pratat sen Tivoli men det tycker jag faktiskt inte gör någonting. Det är rätt skönt, jag känner mig inte så pressad och stressad. Antagligen förstår han att jag är intresserad utan att jag måste hålla på att skicka en massa sms hela tiden. Eller måste man vara så himla på? Är man inte intresserad annars? Jag är intresserad. Det skakar i mig när jag ska andas och han är för nära. No puedo dejar las mariposas.. Estan volando como locas.
Well, Jummis blir klar idag. Kanske åker jag och hämtar honom ikväll. Får se vad det sägs om det.
Jumjum har fått en stor plats hos mig. Som Noah och Kiara. Jag saknar dem. Jag saknar friheten därute.
Kärlek, skratt och kramar!
Amanda
ÅÅÅÅÅÅÅHhhhhH!
Det är inte förrän nästa vecka Jumjum ska till doktorn!! Suck och ack och ve! Fucking irriterande! Bara för att jag blev av med min kalender, sen hittade den och sen blev av med den igen! Mamma hittade den, men sa inget om att det var NÄSTA vecka det var! Usch! Onödig körning!
Ja, jag har inte set Pablo Fransisco heller. Tråkigt!
Annars har veckan varit fin, med Oskar, Lina, Johanna, Lisa, Maria, Joakim, Tivoligrillen, Vega, Jumjum och glass. Loppis hade vi. Det var myspys, jag fann fina saker. Oskar och Maria sov hos mig. Det var gött. Jag jobbade med Rasmus i Grillen vilket faktiskt var tiktigt najs, jag trodde att det skulle va mycket folk, en massa pommefrites och jävla Tivoliburgers med ost! Men det var kul att jobba med Rasmus igen, även då det var i grillen.. Däremot jobbade jag med Idiot-Andreas i Columbine the other day. Jag undrar lite varför ME CAE FATAL!? Kanske för att han är en dominerande jävla hane! Äcklig. usch!
Nej, nu ska jag väl äta lite frukost, städa bilen och sen köra tillbaks till Malmö...? Shit vad irriterande med fel dag. Varför sker detta alltid för mig? Märkligt.
Kärlek, skratt och kramar!
Amanda
(Haha! Råkade lägga upp inlägget på den gamla bloggen! Knasigt!)
Ja, jag har inte set Pablo Fransisco heller. Tråkigt!
Annars har veckan varit fin, med Oskar, Lina, Johanna, Lisa, Maria, Joakim, Tivoligrillen, Vega, Jumjum och glass. Loppis hade vi. Det var myspys, jag fann fina saker. Oskar och Maria sov hos mig. Det var gött. Jag jobbade med Rasmus i Grillen vilket faktiskt var tiktigt najs, jag trodde att det skulle va mycket folk, en massa pommefrites och jävla Tivoliburgers med ost! Men det var kul att jobba med Rasmus igen, även då det var i grillen.. Däremot jobbade jag med Idiot-Andreas i Columbine the other day. Jag undrar lite varför ME CAE FATAL!? Kanske för att han är en dominerande jävla hane! Äcklig. usch!
Nej, nu ska jag väl äta lite frukost, städa bilen och sen köra tillbaks till Malmö...? Shit vad irriterande med fel dag. Varför sker detta alltid för mig? Märkligt.
Kärlek, skratt och kramar!
Amanda
(Haha! Råkade lägga upp inlägget på den gamla bloggen! Knasigt!)
Back to the MALMÖ!
Ja, jag och Jumjum ska tillbaks idag bestämde jag mig precis för. Vi ska på verkstaden på tisdag så det är ju nästan en hel vecka. Dessutom jobbar jag ju nästan varje dag. Och jag och Johanna ska spela Hej Knekt och dricka vin med alla som vill vara med! Kom!!
Annars har inget knasigt hänt... Konstigt.. Hmm.. Men igår var jag jättetrött och efter jobbet skulle jag träffa Stefi. Jag tog bussen mot Södervärn för vi skulle mötas hos Johanna och äta mat och sådär. Mjumjumju.. Jag kom till Södervärn och började gå mot Johannas place, när hela min kropp strejkade! Hela jag var så jävla trött på att bära den ljusblå fucking tunga väskan med den übertunga boken, som jag läst klart, i! Det var nog därför jag var irriterad. Blir alltid det efter ett bokslut. Tomt. Iallafall var jag trött i hela kroppen, knäet gjorde ont och jag somnade nästan stående. Så jag strejkade och lade mig ner på cykelstigen. Ringde till Johanna och sa att jag var där jag var men kom sen på att jag glömt växla in de 7000dkr jag hade i väskan. Aaarrrggh! Så jag gick tillbaks till Södra försdadsgatan och när jag väl kom dit kom jag på att affärerna stänger så jävla tidigt i Sverige! Klockan var ju bara åtta! Så jag satte mig där och väntade på Johanna och Stefi. De kom aldrig och efter en halvtimme ringde de. De var redan hemma. Suck. Tänkte ju att de kunde komma in om mig och bära min väska på cykeln. Nej, så jag tog bussen hem till Sjöbo istället.
Lurad! Ni tror väl inte att jag kan ta en buss utan komplikationer??!! Nej, jag missade den första bussen mot Lund även då jag stod precis utanför den. Var så trött att jag inte ens orkade lyfta handen. Så jag fick vänta i bara tjugo minuter. Och så kom jag på en buss med en världens najsigaste Joel körandes. Honom pratade jag med hela vägen till Lund. Fick hans nummer, så nu heter han Joel Buss på min telefon. Jag hade såklart missat bussen från Lund till Sjöbo, så jag satte mig för att vänta. I min favoritposition för tillfället: Sittisplittpik. Somnade nästan och helt plötsligt hoppar Joelen av bussen som precis kom och utbrister: "Missade du nu bussen??" "Va? Nej den har inte kommit." "Joooo, den körde ju om mig! Ring mig sen!" Hahahaha! Så då missade jag bussen. Det gjorde snubben på bänken också. Vi började prata och han var skitnajs och hade sådanadär roliga tåskor. Vi pratade länge, eller iallafall i en halvtimme tills det att nästa buss kom, och jag tänkte på rymden och fysik. Jag har verkligen noll koll. Hade aldrig kunnat läsa astrofysik i tre-fyra år! Uscha! Men han var trevlig och hoppade av i Veberöd för att cykla en lång uppförsbacke i nästkommande timmen. Vi skakade hand och han sa: "Det var trevligt att råkas Amanda." "Ja det var trevligt att råkas, Joel." Ja! Det är sant! Han hetter också Joel! Två Buss-Joel på samma dag! Åh, trötta jag! Jag tänkte ju sova på bussen! Kanske gjorde jag det, för det verkar lite som en dröm.
Nu måste jag växla in mina pengar. Jag hade gärna skrytit med att det är typ 17000dkr, men så måste jag betala mina skulder med dem så jag är inte så rik. Inte alls. Men jag är väldigt glad!
Kärlek, skratt och kramar!
Amanda
Jag måste även köpa mig en kalender, då min försvunnit spårlöst. Tragiskt tragiskt!
Åh! Jag hittar inte mon ögonFrans böjare! Jag saknar den!
Annars har inget knasigt hänt... Konstigt.. Hmm.. Men igår var jag jättetrött och efter jobbet skulle jag träffa Stefi. Jag tog bussen mot Södervärn för vi skulle mötas hos Johanna och äta mat och sådär. Mjumjumju.. Jag kom till Södervärn och började gå mot Johannas place, när hela min kropp strejkade! Hela jag var så jävla trött på att bära den ljusblå fucking tunga väskan med den übertunga boken, som jag läst klart, i! Det var nog därför jag var irriterad. Blir alltid det efter ett bokslut. Tomt. Iallafall var jag trött i hela kroppen, knäet gjorde ont och jag somnade nästan stående. Så jag strejkade och lade mig ner på cykelstigen. Ringde till Johanna och sa att jag var där jag var men kom sen på att jag glömt växla in de 7000dkr jag hade i väskan. Aaarrrggh! Så jag gick tillbaks till Södra försdadsgatan och när jag väl kom dit kom jag på att affärerna stänger så jävla tidigt i Sverige! Klockan var ju bara åtta! Så jag satte mig där och väntade på Johanna och Stefi. De kom aldrig och efter en halvtimme ringde de. De var redan hemma. Suck. Tänkte ju att de kunde komma in om mig och bära min väska på cykeln. Nej, så jag tog bussen hem till Sjöbo istället.
Lurad! Ni tror väl inte att jag kan ta en buss utan komplikationer??!! Nej, jag missade den första bussen mot Lund även då jag stod precis utanför den. Var så trött att jag inte ens orkade lyfta handen. Så jag fick vänta i bara tjugo minuter. Och så kom jag på en buss med en världens najsigaste Joel körandes. Honom pratade jag med hela vägen till Lund. Fick hans nummer, så nu heter han Joel Buss på min telefon. Jag hade såklart missat bussen från Lund till Sjöbo, så jag satte mig för att vänta. I min favoritposition för tillfället: Sittisplittpik. Somnade nästan och helt plötsligt hoppar Joelen av bussen som precis kom och utbrister: "Missade du nu bussen??" "Va? Nej den har inte kommit." "Joooo, den körde ju om mig! Ring mig sen!" Hahahaha! Så då missade jag bussen. Det gjorde snubben på bänken också. Vi började prata och han var skitnajs och hade sådanadär roliga tåskor. Vi pratade länge, eller iallafall i en halvtimme tills det att nästa buss kom, och jag tänkte på rymden och fysik. Jag har verkligen noll koll. Hade aldrig kunnat läsa astrofysik i tre-fyra år! Uscha! Men han var trevlig och hoppade av i Veberöd för att cykla en lång uppförsbacke i nästkommande timmen. Vi skakade hand och han sa: "Det var trevligt att råkas Amanda." "Ja det var trevligt att råkas, Joel." Ja! Det är sant! Han hetter också Joel! Två Buss-Joel på samma dag! Åh, trötta jag! Jag tänkte ju sova på bussen! Kanske gjorde jag det, för det verkar lite som en dröm.
Nu måste jag växla in mina pengar. Jag hade gärna skrytit med att det är typ 17000dkr, men så måste jag betala mina skulder med dem så jag är inte så rik. Inte alls. Men jag är väldigt glad!
Kärlek, skratt och kramar!
Amanda
Jag måste även köpa mig en kalender, då min försvunnit spårlöst. Tragiskt tragiskt!
Åh! Jag hittar inte mon ögonFrans böjare! Jag saknar den!
Men Jummis!
Jag var jättepätte nervös hela dagen och när klockan började närma sig fem blev jag ännu mer nervös. Hade ringt mamma, skickat meddelande och kollat så hon provkört Jumjum och sett till att allt verkade bra. Hur länge tar en besiktning? En halvtimme trodde mamma. Hon var nästan lika nervös som mig. När besiktningen var klar hade hon visst åkt över till El-gigantens parkering, tänt en lugnande cigarett och skickade meddelandet till mig: "Klart! Svettigt! Enda anmärkningen var DÅLIG broms höger bak. Ombes. inom 1mån. Kollade för 150kr gasolen så nu kan du bjuda på middag. Tyckte bilen var FIN. Puss MammaK." YES!!! Bara EN sak at åtgärda! WohoooooO! Han behöver inte begravas, ingen cancer funnen! Så jag var glad och återgick till mitt såkallade arbete efter jag ringt och pratat med mamma. Sen gick jag till pause och åt god mat.
Tänkte ringa till Carolina och fråga om jag kunde sova där i natt och när jag tar upp telefonen ser jag; missat samtal OCH nytt sms från mamma!: "Fläktremmen gick av i Assmåsa. Så nu väntar vi på hjälp." Men herrejävlar då! Fläktrem och generatorrem är detsamma, och som tur hade jag ju en i hanskfacket. Men kommer ni ihåg vad jag skrev sist...? Att jag var misstänksam på om den verkligen var tillräckligt lång. Mamma väntade iallafall på Nisse som skulle komma med verktyg. Efter lång väntan ringde jag upp igen och mamma lät finurlig och skrattande. Hon berättade att ja, det var som jag tänkte, att remmen var för kort. Piss och bajs. Men hon hade fäst en liten lapp på (den numer hela) vindrutetorkaren att "Fläktremmen är trasig och vi kommer om en stund. + Telefonnummer" Haha, så om nån tänkte göra inbrott och stjäla bilen skulle det ju inte vara så mycket lönt. Så åkte de, hon och Nisse för att finna hjälp. Men på vägen utropar Nisse: "Men kolla där på den gården, är inte det en likadan bil som Amanda har?" Så står där fanemej en likadan Fordis! Så de gick in för att fråga om de eventuellt inte hade en liten generatorrem? Vilket de hade! Inne i verkstaden där de hade en annan likadan Fordis! Herrejävlar igen! Så de stack bara tillbaks och satte dit remmen och körde hem som ingenting! Haha!
Ingenting verkade skadat, kanske att jag måste fylla på lite olja. Och ja, fixa bakbromsen. Men shit alltså. Jumjum is the shiiiit! Helt knasig bil!
Nu ska jag sova i soffan med Johanna. Vi är hos Lina och jag ska jobba imorgon... Klockan ELVA! Huj!
Kärlek, skratt och kramar!
Amanda
